Hej då Nkinga

När vi kom hit så kändes vår hemfärd väldigt långt borta, men nu står den här och knackar på dörren. Veckan som gått har varit upp och ner. Mycket känslor och tankar som bearbetas. Denna vecka har det varit mycket förberedelser inför vår hemfärd, det är 5 månader som ska ner i väskor och saker som ska fixas och bokas, men allt har flytit på väldigt bra. Nu hoppas vi att våra resor kommande vecka flyter på lika bra.
I fredags så var det hejdå dagen för oss på skolan. Alla klasser hade förberätt ett eller flera uppträdanden i form av sång och draman. Både Elin och Anna blev väldigt rörd av detta och tårar föll ner för våra kinder. Vi bjöd barnen på godis och lärarna på kladdkaka, de sa att den var underbar, men med tanke på hur sakta de åt den så är vi tveksamma. Senare på kvällen i fredags så bjöds det på en hejdå fest på skolan. Ord kan inte beskriva den festen. Mat, dans, kramar, presenter och glädje avlöste varandra.
På lördagen hade vi stor middag, med alla stora afrikanska maträtter som vi hushållerska gjorde. Lika gott som alla andra dagar vi haft henne. Hon åt och skrattade tillsammans med oss. Senare efter maten bjöd vi på svensk efterrätt i form av bärpaj. Det kändes verkligen i hjärtat när vi sa hejdå till henne då vi sett henne som en del av vår afrikanska familj.
Idag har vi sagt hejdå i kyrkan, på swahili, riktigt bra gick det. Senare gick vi en sista gång till barnen. Hur säger man hejdå till sådana fantastiska barn, det är inget vi fått lära oss på alla förberedelse kurser. Återigen så gjorde sig tårarna påmind. Började med att en av oss började grina, sedan var många av barnen igång med tårar de också.
Nu ikväll har vi haft våra fina grannar på en sista kvällsfika, gröt med frukter. Mysigt.
Imorgon beger vi oss till Dar es salaam där marknad väntar och sedan bär det av till Kipepeo för sol och bad. Sedan på fredag sätter vi våra fötter på svensk mark igen.
Ni får gärna be för att våra sista dagar här ska gå utan större problem.

Nu tackar vi för oss, detta blir sista inlägget. Internet lämnar vi i Nkinga.
Vi tackar er för alla böner och tankar ni sänt från Sverige.
Vi kommer alltid att komma ihåg vår vistelse i Nkinga med kärlek och glädje.
Många kramar
Elin och Anna.

En vecka kvar

Nu har sista veckan på Nkinga för oss börjat. Det är med blandade känslor och tankar som vi går in i den. Veckan som gått har varit händelserik, vi har blivit attakerade av fladdermöss vid vår dörr när vi kom tillbaka efter en promenad, mindre trevligt. Vi har nästan hamnat mitt i en hundfight men framförallt har vi fått bevittna en förlossning på sjukhuset. En sak vi lärde oss av den förlossningen är att vi ska se till att föda våra barn hemma i Sverige. Kvinnorna i detta land har vi all respekt för. De ligger där och låter knappt när de krystar ut ett barn utan någon som helst bedövning, och om det spricker, vilket det oftast gör så sys också det utan bedövning. Men att få bevittna detta underverk var något vi sent kommer att glömma. Vilken fantastisk kropp vår Gud har skapat, tårarna var inte långt borta när vi fick se Guds nya skapelse. Med dessa ord har vi nu försökt förklara för er något som egentligen är obeskrivligt.
Vi har också varit till krukmakerskan, första gången för Anna, andra gången för Elin. Vilket fantastiskt hantverk vi fick beskåda. Ingen drejplatta användes utan hon använde sig av det hon hade hemma, lite majskolvar och annat. Nu är det bara att hoppas på att allt håller sig under resan hem.

Ikväll väntar spelkväll med våra fina grannar, vi tror på vinst.

Hoppas ni har det bra där hemma. Vi längtar efter att få krama om er där hemma.
Stora kramar
Elin Och Anna

Dålig på att uppdatera?

Att gå i tro verkar funka för här kommer en uppdatering.
Från 2 veckor till 5 dagar, inte illa det inte, vi gör framsteg.
I helgen har varit varit på på middag hos Stella, hon jobbar på skolan, jätte mysigt. Sen bar det av till marknaden för att titta på tyger som hon ska göra blusar till oss i, spännande.
I veckan väntar förlossning, vilken sort undrar ni säkert nu, och nej, det är inte "underbar förlossning som i det blod som göts en gång" utan denna gång handlar det om the real thing. Vi ska även till brukmakerskan för att se när hon gör krukor och vi ska även beställa några.
Annars rullar livet på Nkinga på som vanligt, mycket sol med andra ord.

Fortsätt gå i tro det funkar bevisligen:)
Stora kramar
Elin och Anna

Rubrik

Vi är lite labila när det gäller att uppdatera här, men nu kommer en uppdatering om livet på Nkinga. Sedan sist vi skrev har Elins storasyster Emma gift sig och det firade vi med soluppgång och en helt fantastisk tacosmiddag, med helt underbar dukning av Anna.
Elin har sedan sist också predikat på engelska mötet, vilket var en växande utmaning.

Midsommar firade vi först med en måltid tillsammans med alla andra som brukar fira midsommar. Maten var kanske inte så somrig men stämningen desto mer. Janssonsfrestelse, chapati, böngryta, sambusas och fruktsallad med kladdkaka till efterrätt. Fruktsalladen kommer vi helt klart sakna sen den är något alldeles extra.
Kvällen spenderade vi på skolan tillsammans med alla fina barn. Anna spelade fotboll med grabbarna medan Elin fick hårmassage och hejade på tillsammans med tjejerna. Härlig kväll kan man sammanfatta det som.

I helgen hade vi Astrid Boork och vår handledare Paul Mayengu på middag. Vi köpte en tupp på marknaden att bjuda på som Elin var med och slaktade och rensade, riktigt spännande tyckte hon. Ingen av oss har någonsin friterat förut, men vi gav oss på det ändå. Resultatet blev inte lysande, men vi fick ändå mycket beröm för den. Godkänt kanske vi kan få för att vara första försöket. Stolt var vi i alla fall som från grunden, från en levande tupp till att fritera den på vedspis och utan termometer, ändå fick till något som gick att äta!

Sen tidigare har vi haft massa ödlor, katter och hundar som grannar men idag upptäckte vi också att det bor en till här bredvid. Enligt Jon och en engelskdjurbok så heter den Slender Mongoos. Googla på det om ni vill veta mer om vår nyfunna granne, där finns han förmodligen upplagd.

Tidigt imorse for större delen av svenskarna från Östersund hemåt mot Sverige igen efter att ha varit här i två veckor på ett utbytesprogram. Så nu är det lugnt på Nkinga igen. Bara vi två och våra fina grannar Jon och Emmy är kvar. Förra veckan invigde vi spelkvällar på onsdagar så dom fortsätter vi med imorgon och det andra två onsdagarna som är kvar. Tiden håller på att rinna iväg det är inte länge tills vi ställer våra fötter på svensk mark igen. Idag är det prick tre veckor och tre dagar.

Imorgon beger vi oss in till Nzega då vi idag insåg att vår enda chans att få behålla våra telefonkort är att besöka Vodashop butiken som ligger där och det senast imorgon. Av någon konstig anledning som vi inte riktigt förstått så måste vi registrera våra SIM-kort. Tydligen så har meddelandet gått på radion i tre månader, så idag har vi lärt oss att man borde lyssna på radion oftare! Vi hoppas att de pratar engelska där, annars får vi briljera med den lilla swahili vi kan.

Vi kommer att uppdatera igen inom en snar framtid så gå i tro. (Bilder kommer imorgon)

Stora kramar
Elin och Anna.

We are back!

Efter en mindre bekväm bussfärd från Arusha i måndags så är vi hemma i Nkinga igen.

Veckan har bjudit på äventyr vi sent kommer att glömma. Började med att vi efter 12 timmars buss i söndags tog in på ett backpacker hotel. Små rum, men desto mysigare restarang, med fin afrikansk inredning och utsikt över Arusha. Måndagen gick vi med stora steg till masaimarknaden. Där spenderade vi hela dagen med att gå runt, kika, pruta och handla. Vi vart riktigt nöjd när vi fick ner priset, men vi är ganska säkra på att vi ändå betalade överpris.

Så kom äntligen tisdagen vi längtat så efter. Safaribilen med guiden Fred kom och hämtade upp oss utanför hotelet och sedan fortsatte vår färd till Lake Manyara. Där fick vi förutom underbart vacker natur också möta djur som elefanter, giraffer, flodhästar och zebror och många fler djur. När den dagen gick mot sitt slut tog vi in på ett hostel.

Onsdagen började väldigt tidigt, men vi klev upp pigga och glada inför en dag med äventyr. Denna dag var Ngorongorokratern vårt mål. Det var så kallt så vi ställde oss frågan om vi var tillbaka i Sverige igen. Hur ska man beskriva denna krater med ord. Så underbart vackert där är. Berg, moln, sol, djur tillsammans kan det bli vackrare? Förutom djuren som vi fick se dagen innan fick vi denna dag även se noshörning, buffel, lejonhanar, hyenor, strutsar och många fler djur. Det ända vi ångrade var att vi inte hade kameror med bättre zoom. Många av djuren fick vi se på väldigt nära håll, men lejonhanarna och noshörningen kunde ha varit lite närmare.

Där slutade vår safari, men där började våra dagar tillsammans med 4 stycken andra PMU praktikanter. Vi passade på att hälsa på våra kompisar Camilla och Johanna i Arusha när vi var där, och dit kom även våra kompisar Lisa och Charlotta från Kenya. Vi har haft dagar vi sent kommer att glömma tillsammans med dem. Nationaldagen firades även i Tanzania. kladdkaka och SvenssonSvensson, kan det bli mer svenskt?

I måndags när vi skulle åka hem fick vi verkligen se Guds omsorg över oss. När vi kom till busstationen 05.30 på morgonen så visade det sig att vår buss som vi hade bokat biljetter hos inte gick den dagen. Men fram kommer en man klädd i masaifilt och hjälper oss. Han visar oss vägen till en annan buss, hjälper oss på med bagage och köper nötter och godis till oss. Han såg till att vi kom i väg säkert.

Denna vecka är vi tillbaka på skolan, livet fortsätter som vanligt för oss. Till helgen blir det fest då Elin storasyster gifter sig på lördag. Vår ända tacokrydda som vi sparat speciellt till detta tillfälle kommer att användas. Soluppgång, tacos, kärleksfilmer kommer dagen fyllas med.

Stora kramar

Elin&Anna

Tutapumzika

Ännu en vecka har passerat. Varit en upp och ner vecka då båda har kämpat med längtan efter nära och kära där hemma. Men vi vilken glädje vi kan finna i vår stora Gud i all denna längtan hem. Tack så jätte mycket för era böner hemifrån, de har verkligen lyft upp oss och och genom bön och en stor Gud har vi tagit flera steg tillsammans med Honom. Nu tar vi en paus från Nkinga och beger oss tillsammans med våra kompisar som vi bor med till Arusha. Där står masaimarknad och safari på schemat för de närmaste dagarna. Sen tar vi båda våra väskor och hälsar på våra kompisar Camilla och Johanna som jobbar på Habari Malum utanför Arusha. Kommer bli en rikigt PMU återträff då våra kompisar från Keneya också kommer dit.
Om en vecka kommer vi hem med massa saker att berätta och en massa bilder att visa.

Nu ska vi packa då vi har en tidig morgon imorgon. Halv 6 beger vi oss från Nkinga och då väntar en 12 timmar lång bussresa.

Om en vecka kommer flera uppdateringar.
Ta hand om er.
Kramar
Elin Och Anna

Livet går vidare i Nkinga.

Sedan förra inlägget har saker hänt... Vi har haft Bagamojoträff med Samuel som kom hit och hälsade på en vecka. En riktigt härlig kille som också är ute som PMU praktikant men som åkte ut i kullen före oss. Han har varit ute 8 månader och har en månad kvar. Gryma samtal och skratt har avlöst varandra. Skolan, sjukhuset, sväng till Tazengwa, kör och krukmakerske besök har vi bland annat hunnit med.

Vi har också vinkat av Lars-Erik med familj. Vart en riktigt härlig avslutningsmiddag med afrikatema. Kvällen bjöd på många skratt men också en och annan tår. Vi skulle ljuga om vi sa att tårarna inte rann ner för våra kinder när vi gick upp en tidig morgon för att vinka åt dem. Hemlängtan kom också smygandes då. Men leendena kommer tillbaka när vi tänker på hur roligt det ska bli att träffa dem i Sverige igen.

Anna och Samuel sjung en duett för dem i kyrkan innan de åkte. Så här lyder texten.

Du kanske är tjock och ful, eller bara ser lite annorlunda ut...

Ref; Men det gör ingenting för det enda Herren begär är att du ska vara nöjd med den du är.

Du kanske inte är den starkaste som finns, du är säkert inte heller född till prins...

Du kanske inte äger en miljon, du har säkert inte heller kondition...

Du kanske inte står på mötena och ylar, Halleluja, du kanske inte äger en massa prylar...

Anna har varit sjuk denna vecka, förkyld. Anna har verkligen inte varit i skick för att träffa massa människor, men lärare från skolan har ändå insisterat på att få komma och hälsa på. Så lyder traditionen här.

Elin har fortsatt vara på skolan. Barnen har varit helt fantastiska och hon känner att hon kommit dem lite närmare. Det nyaste sättet för en lärare att slå eleverna är att använda en trumpinne och slå dem hårt på knogarna, varför? För att dem inte hade med sig anteckningsblock. Detta tyckte Elin var väldigt jobbigt så hon valde att gå hem tidigare. Vi får be om vägledning om detta då vi båda tycker att detta är ett stort problem, det gör ont i oss.

Varje morgon har vi börjat gå upp på morgonpromenader dessvärre verkar vandringsmyrorna också föredra mornar. Får hoppa över både en och två stigar. Det leder oss till dagens bibelord "Studera myran du late". För övrigt så är det väldigt härligt att se solen gå upp och byn vakna till liv. En dag mötte vi även en skunk, så nog finns det exotiska djur här nog!

Imorgon blir det en Elin och Anna dag med mys.

Vi tänker på er där hemma. Vi längtar efter er.

Tutapumpzika kesho.

/ Elin&Anna