Under Afrikas Sol

Några dagar mellan inläggen har växt till flera sen sist. Men vi skyller på Internet som faktiskt har varit riktigt dåligt nu ett tag. Man får trycka fram sidan ett antal gånger innan den verkligen kommer upp. Blir hela tiden ”Sidan kan inte visas” men nu tänkte vi att vi sitter tills vi får upp ett inlägg. Försökte komma in på hotmail igår, tog en timme innan vi kom in. Så Internet får ni gärna be för.

I huset vi bor i finns en hemtelefon där vi kan ringa till grannhusen. En dag fick vi ett oväntat samtal från en liten kille från skolan som undra hur vi hade det. Sen dess har han ringt flera gånger och velat att vi ska komma på besök hos han. Tillslut blev han så less på oss att han kom till oss istället! Så nu har vi både bakat chokladbollar, sett på film, spelat spel och lärt han en del svenska. Hans yngre systrar kom också på besök en dag. Vi har också blivit presenterade för ”glassbutiken” av honom. Trodde först han visade oss hem till han, men det visade sig att han dom faktiskt sålde glass i det huset. Isglass gjord på Rosellasaft (en blomma) och en massa färgämne. Såg först ut som olika smaker men var bara olika färger. På tal om färgämne lyckades vi en dag köpa det på marknaden, trodde det var paprikapulver men när vi sen smakade på det hemma fanns ingen smak alls.

Barnen på skolan har fortfarande lov. Men vi upptäckte nyss att en del ändå kommer dit och har lektioner. De som bor nära och de sex som är kvar har lektioner varje morgon fram till lunch. Lite jobbigt tänker man först men istället för att jobba hemma kanske det är ganska okej att få lite extra repetitioner. Har varit där några kvällar och lekt lite, fått lära oss en del nya spel. Är många spel som leks i sanden. Roligt och behändigt!
Sen har vi varit på sjukhuset och lekt lite med barnen som ligger i sträck med brutna ben. Är helt otroligt vad tråkigt det har det, inte en leksak och inte något roligt att titta på i rummet. Första gången vi gick dit fick de varsitt ritblock och en del kritor att rita med. Men vi råkade göra den tabben att lämna alla kritor och såklart nästa gång var alla borta. Men har lite andra leksaker också. Vi har en liten korg som vi tar med varje gång, lektanterna kan man kalla oss! Ballonger är favoriten när de kastas runt i rummet. Det tysta byts fort ut mot skratt som avlöser varandra. Vi hade en boll sist och då var även föräldrarna med. Så härligt att se glädjen hos barnen och föräldrarna av lite lek.
Vi tänkte på det här om dagen att vi har ingen utbildning. Vi kan inte komma med kunskap om någonting. Kan inte jobba som sjuksköterskor eller lärare men kanske vi kan komma med glädje? Att se barnen och bara leka med dem kanske kan ge någonting. Det ger i alla fall oss stor glädje av att se dem glada!

Johanna och Camilla som är PMU praktikanter i Arusha har varit här och förgyllt våra dagar här i lite mer än en vecka. Skratten har avlöst varandra. Utbytet av känslor och erfarenhet har gett mycket. Imorse vinkade vi hejdå till dem och ser framemot att besöka dem i juni. Där har vi planer på att fira midsommar samt att ta en liten safaritur. Hoppas att pengarna räcker hela vägen. Påskaftonen kändes mer som midsommar då vi satt ute i det gröna och åt svenska delikatesser. Nu går det mot vinter här i Tanzania så kanske kommer midsommar kännas mer som påsk?
Första kvällen, då Johanna och Camilla precis hade kommit var här var vi med om något vi inte varit med om tidigare. En man utanför vår grind vart mördad och slaktad av fyra män. Det hände precis innan det blev mörkt så vi tackar Gud att vi var hemma när det hände då vi ofta brukar handla sambusas vid den tiden precis där det hände. Vi fick reda på det genom att en missionär kom hit och sa vi var tvungen att släcka ner alla lampor för att mördarna inte skulle hitta på området. Att säga att vi inte kände rädsla och obehag skulle vara att ljuga. Man känner sig vissa stunder ganska utsatt som vit, men i det här fallet var de bara ute efter denna man så vi har där inget att vara rädd för. Vi tackar för de tankar och förböner vi fick av er.
Under tiden Johanna och Camilla varit här har det blivit många inredningstidningar. Vi upptäckte att Maggansbokhylla lurade på några. Det är lätt att drömma sig bort och fantisera om sitt framtida hem. Men samtidigt som man gillar det känns det så delat. Får man verkligen drömma om sådant? Här finns vissa som knappt har ett hus. Och inredning finns verkligen inte i deras verklighet.

Igår gick vi på vandring till Apberget, en apa fick vi se även om den bara såg ut som en prick så var det i alla fall en apa! Riktigt mysig promenad. På vägen hem blev vi inbjudna till en familj. Alla är så vänliga här. Man hälsar på de man inte känner, välkomnar de man inte känner. Så där satte vi oss och tog en lite rast. Blev även bjudna på karanga (färska jordnötter). Väldigt gott och när vi skulle gå hällde hon upp resten i en korg som vi fick med hem. En fattig familj, och har ändå råd att ge. Själv ger man knappt av sitt överflöd och de kunde till och med ge av mat som de knappt har. Vi har mycket att lära!

Nu ska vi göra risgrynsgröt av vanligt ris och pulvermjölk, riktigt god kvällsmat. Elin har även köpt lite sambusas att lyxa till det med. Småfriterade knyten med stark köttfärs i.
Igår fick vi ett recept på chapati, ser ut som tortilla bröd. Men tråkigt nog så lyckades vi inte. Antingen var receptet fel eller översättningen. Vi fortsätter leta, gott är det, och måste få tag i receptet. Så fortsättning följer på detta ämne.
En annan sak som vi lyckats laga är vår frukostfil. Den är riktigt god och man känner sig alltid så duktig när man kliver upp på morgonen och ser att mjölken blivit till fil. Recept finns att hämta hos oss.
Amefufuka - Jesaja 53 :4-6

/Elin och Anna.