Hej då Nkinga

När vi kom hit så kändes vår hemfärd väldigt långt borta, men nu står den här och knackar på dörren. Veckan som gått har varit upp och ner. Mycket känslor och tankar som bearbetas. Denna vecka har det varit mycket förberedelser inför vår hemfärd, det är 5 månader som ska ner i väskor och saker som ska fixas och bokas, men allt har flytit på väldigt bra. Nu hoppas vi att våra resor kommande vecka flyter på lika bra.
I fredags så var det hejdå dagen för oss på skolan. Alla klasser hade förberätt ett eller flera uppträdanden i form av sång och draman. Både Elin och Anna blev väldigt rörd av detta och tårar föll ner för våra kinder. Vi bjöd barnen på godis och lärarna på kladdkaka, de sa att den var underbar, men med tanke på hur sakta de åt den så är vi tveksamma. Senare på kvällen i fredags så bjöds det på en hejdå fest på skolan. Ord kan inte beskriva den festen. Mat, dans, kramar, presenter och glädje avlöste varandra.
På lördagen hade vi stor middag, med alla stora afrikanska maträtter som vi hushållerska gjorde. Lika gott som alla andra dagar vi haft henne. Hon åt och skrattade tillsammans med oss. Senare efter maten bjöd vi på svensk efterrätt i form av bärpaj. Det kändes verkligen i hjärtat när vi sa hejdå till henne då vi sett henne som en del av vår afrikanska familj.
Idag har vi sagt hejdå i kyrkan, på swahili, riktigt bra gick det. Senare gick vi en sista gång till barnen. Hur säger man hejdå till sådana fantastiska barn, det är inget vi fått lära oss på alla förberedelse kurser. Återigen så gjorde sig tårarna påmind. Började med att en av oss började grina, sedan var många av barnen igång med tårar de också.
Nu ikväll har vi haft våra fina grannar på en sista kvällsfika, gröt med frukter. Mysigt.
Imorgon beger vi oss till Dar es salaam där marknad väntar och sedan bär det av till Kipepeo för sol och bad. Sedan på fredag sätter vi våra fötter på svensk mark igen.
Ni får gärna be för att våra sista dagar här ska gå utan större problem.

Nu tackar vi för oss, detta blir sista inlägget. Internet lämnar vi i Nkinga.
Vi tackar er för alla böner och tankar ni sänt från Sverige.
Vi kommer alltid att komma ihåg vår vistelse i Nkinga med kärlek och glädje.
Många kramar
Elin och Anna.

En vecka kvar

Nu har sista veckan på Nkinga för oss börjat. Det är med blandade känslor och tankar som vi går in i den. Veckan som gått har varit händelserik, vi har blivit attakerade av fladdermöss vid vår dörr när vi kom tillbaka efter en promenad, mindre trevligt. Vi har nästan hamnat mitt i en hundfight men framförallt har vi fått bevittna en förlossning på sjukhuset. En sak vi lärde oss av den förlossningen är att vi ska se till att föda våra barn hemma i Sverige. Kvinnorna i detta land har vi all respekt för. De ligger där och låter knappt när de krystar ut ett barn utan någon som helst bedövning, och om det spricker, vilket det oftast gör så sys också det utan bedövning. Men att få bevittna detta underverk var något vi sent kommer att glömma. Vilken fantastisk kropp vår Gud har skapat, tårarna var inte långt borta när vi fick se Guds nya skapelse. Med dessa ord har vi nu försökt förklara för er något som egentligen är obeskrivligt.
Vi har också varit till krukmakerskan, första gången för Anna, andra gången för Elin. Vilket fantastiskt hantverk vi fick beskåda. Ingen drejplatta användes utan hon använde sig av det hon hade hemma, lite majskolvar och annat. Nu är det bara att hoppas på att allt håller sig under resan hem.

Ikväll väntar spelkväll med våra fina grannar, vi tror på vinst.

Hoppas ni har det bra där hemma. Vi längtar efter att få krama om er där hemma.
Stora kramar
Elin Och Anna

Dålig på att uppdatera?

Att gå i tro verkar funka för här kommer en uppdatering.
Från 2 veckor till 5 dagar, inte illa det inte, vi gör framsteg.
I helgen har varit varit på på middag hos Stella, hon jobbar på skolan, jätte mysigt. Sen bar det av till marknaden för att titta på tyger som hon ska göra blusar till oss i, spännande.
I veckan väntar förlossning, vilken sort undrar ni säkert nu, och nej, det är inte "underbar förlossning som i det blod som göts en gång" utan denna gång handlar det om the real thing. Vi ska även till brukmakerskan för att se när hon gör krukor och vi ska även beställa några.
Annars rullar livet på Nkinga på som vanligt, mycket sol med andra ord.

Fortsätt gå i tro det funkar bevisligen:)
Stora kramar
Elin och Anna