Tutapumzika

Ännu en vecka har passerat. Varit en upp och ner vecka då båda har kämpat med längtan efter nära och kära där hemma. Men vi vilken glädje vi kan finna i vår stora Gud i all denna längtan hem. Tack så jätte mycket för era böner hemifrån, de har verkligen lyft upp oss och och genom bön och en stor Gud har vi tagit flera steg tillsammans med Honom. Nu tar vi en paus från Nkinga och beger oss tillsammans med våra kompisar som vi bor med till Arusha. Där står masaimarknad och safari på schemat för de närmaste dagarna. Sen tar vi båda våra väskor och hälsar på våra kompisar Camilla och Johanna som jobbar på Habari Malum utanför Arusha. Kommer bli en rikigt PMU återträff då våra kompisar från Keneya också kommer dit.
Om en vecka kommer vi hem med massa saker att berätta och en massa bilder att visa.

Nu ska vi packa då vi har en tidig morgon imorgon. Halv 6 beger vi oss från Nkinga och då väntar en 12 timmar lång bussresa.

Om en vecka kommer flera uppdateringar.
Ta hand om er.
Kramar
Elin Och Anna

Livet går vidare i Nkinga.

Sedan förra inlägget har saker hänt... Vi har haft Bagamojoträff med Samuel som kom hit och hälsade på en vecka. En riktigt härlig kille som också är ute som PMU praktikant men som åkte ut i kullen före oss. Han har varit ute 8 månader och har en månad kvar. Gryma samtal och skratt har avlöst varandra. Skolan, sjukhuset, sväng till Tazengwa, kör och krukmakerske besök har vi bland annat hunnit med.

Vi har också vinkat av Lars-Erik med familj. Vart en riktigt härlig avslutningsmiddag med afrikatema. Kvällen bjöd på många skratt men också en och annan tår. Vi skulle ljuga om vi sa att tårarna inte rann ner för våra kinder när vi gick upp en tidig morgon för att vinka åt dem. Hemlängtan kom också smygandes då. Men leendena kommer tillbaka när vi tänker på hur roligt det ska bli att träffa dem i Sverige igen.

Anna och Samuel sjung en duett för dem i kyrkan innan de åkte. Så här lyder texten.

Du kanske är tjock och ful, eller bara ser lite annorlunda ut...

Ref; Men det gör ingenting för det enda Herren begär är att du ska vara nöjd med den du är.

Du kanske inte är den starkaste som finns, du är säkert inte heller född till prins...

Du kanske inte äger en miljon, du har säkert inte heller kondition...

Du kanske inte står på mötena och ylar, Halleluja, du kanske inte äger en massa prylar...

Anna har varit sjuk denna vecka, förkyld. Anna har verkligen inte varit i skick för att träffa massa människor, men lärare från skolan har ändå insisterat på att få komma och hälsa på. Så lyder traditionen här.

Elin har fortsatt vara på skolan. Barnen har varit helt fantastiska och hon känner att hon kommit dem lite närmare. Det nyaste sättet för en lärare att slå eleverna är att använda en trumpinne och slå dem hårt på knogarna, varför? För att dem inte hade med sig anteckningsblock. Detta tyckte Elin var väldigt jobbigt så hon valde att gå hem tidigare. Vi får be om vägledning om detta då vi båda tycker att detta är ett stort problem, det gör ont i oss.

Varje morgon har vi börjat gå upp på morgonpromenader dessvärre verkar vandringsmyrorna också föredra mornar. Får hoppa över både en och två stigar. Det leder oss till dagens bibelord "Studera myran du late". För övrigt så är det väldigt härligt att se solen gå upp och byn vakna till liv. En dag mötte vi även en skunk, så nog finns det exotiska djur här nog!

Imorgon blir det en Elin och Anna dag med mys.

Vi tänker på er där hemma. Vi längtar efter er.

Tutapumpzika kesho.

/ Elin&Anna

Utan vatten och utan gas och vår mygga heter Klas.

Just nu sitter vi ute på vår veranda med 5 stycken barn som bor en bit bort. En i knät, två på sidan om och två stycken som håller på med våra hår, kan det bli bättre? Vi kan bara hoppas att de kommer göra detta till en vana.
Under veckan har skolan sakta men säkert börjat börja igen. Det känns jätte roligt att träffa barnen igen. Många kramar och leenden har vi fått. Under veckan som gått har vi följt Lasses barn, Linnea och Alicia dit. De har tagit del av lektionerna och vi har funnits där som tolk och stöd, tyvärr har vi bara en vecka kvar med dem innan de åker vidare på äventyr. Hela familjen har varit till stor glädje för oss och de har fått oss att känna oss som en del av den. Men vi blickar framåt och planerar våra nästa äventyr.

Äntligen har vi tagit oss till en ungdomssamlig. Vi förstod inte mycket, men vi blev otroligt berörda båda två. Gud är inte begränsad av språk. Anden talar samma språk i hela världen. Vi ser framemot nästa ungdomssamling.
Anna har börjat med ett filmprojekt. En film om vårt liv här har börjat ta form, ska bli väldigt spännande att se hur denna film sakta men säkert växer fram.

Ikväll väntar vi gäster, Lasse med familj och Maggan. Äntligen är det vår tur att bjuda på middag. Köttbullar, potatis, mchicha, chapati, spagetti, sambosas står på menyn, lite plockmat med andra ord.
Sedan i onsdags är vi utan vatten och gas så det är till att hinka vatten från brunnen och laga mat på vedspis vilket vi givetvis inte orkar så middagen på kvällen har Mary vår husa gjort. Hon är en riktigt pärla, får man ta med hushållerskor hem???

Vi behöver inte sakna norrlands surr för att kliva in genom vår tröskel är precis som att kliva direkt in i norrlands skogar, fullt med mygg med andra ord. Vi är väldigt tacksamma över våra myggnät även om det inte skyddar mot det irriterande surret. Förhoppningsvis slipper vi malaria i alla fall.

Nu är det dags för oss att börja förbereda maten.
Stora kramar
Elin&Anna