Mellan två årstider

Dagarna går mot vinter här på Nkinga, det känns mer och mer som att sitta ute en vanlig svensk sommar. Solen göms bakom moln om vart annat och vinden kyler skönt, temperaturen ligger runt 24grader. Om nätterna regnar det fortfarande men snart försvinner regnet och torrtidsvindarna tar över. Där vi bor nu finns en uteplats som vi mer än gärna sitter vid, här kan man bara sitta och lyssna till alla ljuden. Fåglarna som kvittrar, Emmanuel som sopar, Lucy som lagar mat inne i köket och dataljudet från Malin och Karins (dem vi bor med just nu) datorer när de jobbar på deras uppsats. Vi trivs.

Sedan förra inlägget har Elin fyllt år (vi nämner ingen ålder). Dagen började med skönsång och frukost på sängen av Lasses familj, Karin, Malin och Anna. I Afrika får man också födelsedagspresenter, hemmagjorda halsband, kalles kaviar, marabou mjölchoklad, lukta gott saker och sist men inte minst, en förlossning ska Elin få vara med på tillsammans med Lasse som ska assistera. Sedan bjöds det på stort kalas på Lasses terrass med delikatesser i form av kladdkaka, chokladbollar och massa färsk solmogen frukt, gott var det och som vanligt åt vi alldeles för mycket.
Denna vecka har vi också träffat de 7 stycken personer som förhoppningsvis ska komma till Östersund på ett utbytesprogram i slutet av augusti. Det var riktigt härligt att äntligen se deras ansikten och vi ser framemot att lära känna dem bättre. Vi hoppas på att vi kommer se dem i Sverige. Vi ser också framemot att förhoppningsvis få hälsa 7 stycken från Östersund välkomna hit i juni.

Vi har på söndagsmornar gått på det engelska mötet på skolan. I söndags var det Anna som stod där och predikade om tillbedjan och om att alla ens handlingar bör göras till Guds ära. Tacka, lovsjung, ära, prisa Gud under alla livets tillfällen. ”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära” 1 Kor 10:31, ”..och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja..” 1 Tess 5:18

Till sjukhuset har vi fortsatt gått ett antal gånger för att leka, men imorgon går vi dit för att lyssna på en föreläsning. Temba som han heter, sjukgymnasten, ska hålla en rygg… föreläsning som vi tänkte sätta oss att lyssna på. Samma man brukar även ha aerobics träningar på sjukhuset varje dag som Anna försökt gå på minst en gång i veckan. På sjukhuset hålls varje morgon en liten andakt som Elin för det mesta gått upp till också. Anna har samtidigt gjort annat (sovit).
På tal om lek så hade vi ett gäng barn här i veckan som vi körde idrott med. Hopprep, limbo, freesbee, kast med boll, springning och fotboll. En riktig mångkamp blev det!
Igår var vi hembjudna till Kings Kingdoms körledare, den kör Anna brukar sjunga i. Vi bjöds på kyckling, ris, banan och sen lite senare även på sötpotatis och karanga (jordnötter). Riktigt gott och mysigt var det! En fin familj. Han jobbar för övrigt där vi bor som vaktmästare. I grunden är han husbygggare så hemma på tomten fick vi en rundtur i det hus som han jobbar på just nu, det som saknas är pengar för att det ska bli klart . Här börjar man och tar det sen pole pole (sakta) och bygger allt efter som man får ihop med pengar.

Imorgon är det sista april hur vi ska fira det har vi inte riktigt bestämt än, göra en brasa kan vara lite för riskabelt. Men den första maj har vi i alla fall planerat in att se det hetaste av allt som finns, soluppgången! Upp tidigt så blir kämpigt för en av oss, inga namn, men fint blir det förhoppningsvis. Hoppas att molnen ska hålla sig borta. Efteråt blir det lyxfrukost ute på vår uteplats som Karin och Malin bjuder på som avskedsfika. Så på tisdag får vi nya rumskamrater i sex veckor framåt sen blir vi ensamma för några dagar. Men nu njuter vi av sällskapet från alla.
Ikväll är vi bjudna till en evangelist i kyrkan, bli roligt att få se hur han bor. Innan det ska vi hinna med en promenad till Apberget tillsammans med Lasses familj. Man får passa på när det är lite molnigt annars är det helt omöjligt att gå mitt på dagen.
Till veckan kommer barnen tillbaka till skolan så då blir det full rulle igen. Fick ett samtal från en elev idag som avslutade samtalet med orden ”okey I just called to greet you! Good bye”. Vi blev glada!

Nu är det lunch! Tumenjaa

Nu flyttar vi

Tänk vad roligt att vi får skriva så snart igen, vilken glädje. Idag har vi haft en riktig Elin och Anna dag i Nzega. Vi började klockan 7 imorse då vi satte oss på bussen. 2000 för 5 mil, vilket kap. Trötta satte vi oss på bussen, men såg framemot dagen. Med oss på bussen satt vi tillsammans ett vitt barn, med en svart mamma, en albino. Deras situation här i Tanzania är inte lätt. Häxdoktorer jagar dem i tron på att deras kroppar kan användas till mediciner, de är väldigt utsatta. Vi får verkligen be att Gud ska omsluta dem i sitt beskydd.

När vi kom fram till Nzega hade marknaden inte riktigt öppnat än så vi satte oss ner och tittade på byn som sakta men säkert vaknade till liv. På marknaden köpte vi lite tyger, frukter och matvaror. Och med tanke på den billiga bussen så unnade vi också en varsin glass, den satt riktigt fint i värmen. För att vara två olika tjejer så jobbade vi otroligt bra tillsammans, för en gång skull var vi riktigt effektiva. Vi hade tänkt oss att ta lunch vid tolv men var redan klar med handlandet vid halv elva. Lunchen bestod av chapati, kyckling och dricka. Mycket gott var det men blev inte riktigt bra i magen efteråt... (purrpurr i magen för att vara mer exakt)

I bussen på vägen hem får vi ett samtal från Greta (en missionär här på stationen) som talar om för oss att vi måste flytta ut ur vårt hem. Då sjukhuset ska ha gäster som ska bo där. Tur som var så fick vi i alla fall ha kvar våra saker bara vi inte bodde i huset så skulle det gå bra. Så därför har vi nu packat ihop det vi behöver för två nätter och flyttat till familjen Olofssons. En riktigt mysig familj från Östersund som ska vara här i fem veckor. Vi känner oss väldigt glada att få gästa deras hem om så bara för två dagar. Sen på fredag flyttar vi in i grannhuset tillsammans med två läkarstudenter. I det huset ska vi bo tills vi far hem, hoppas vi. Många turer men tillslut ska vi hamna rätt.

Ikväll blir det finmiddag med sambusas, annans, potatisgratäng, te och ostmackor. Det blir gott!

Barnen i familjen, Linnea 12år och Alicia 8år, följde med oss här om dagen till sjukhuset för att leka med barnen där. Ballongkastning blev det mest men även lite lego och luffarschack. Även om vi inte delar samma språk eller kultur så kan vi ändå finna glädje i att vi delar samma glädje I slutet skulle Alicia ge bort ett av sina gosedjur till den minsta tjejen, runt 3år tror vi att hon är, men det blev inte riktigt som vi tänkt. Den lilla flickan blev helt förskräckt. Hemma växer man upp med gosedjur och ser det som självklart men för den som aldrig sett något liknande är det inte så konstigt att tårarna kommer istället för glädjen.

Ta hand om er och det är inte sommar än i Sverige så glöm inte strumporna.
Tunawapenda sana.
Elin&Anna

Några dagar mellan inläggen har växt till flera sen sist. Men vi skyller på Internet som faktiskt har varit riktigt dåligt nu ett tag. Man får trycka fram sidan ett antal gånger innan den verkligen kommer upp. Blir hela tiden ”Sidan kan inte visas” men nu tänkte vi att vi sitter tills vi får upp ett inlägg. Försökte komma in på hotmail igår, tog en timme innan vi kom in. Så Internet får ni gärna be för.

I huset vi bor i finns en hemtelefon där vi kan ringa till grannhusen. En dag fick vi ett oväntat samtal från en liten kille från skolan som undra hur vi hade det. Sen dess har han ringt flera gånger och velat att vi ska komma på besök hos han. Tillslut blev han så less på oss att han kom till oss istället! Så nu har vi både bakat chokladbollar, sett på film, spelat spel och lärt han en del svenska. Hans yngre systrar kom också på besök en dag. Vi har också blivit presenterade för ”glassbutiken” av honom. Trodde först han visade oss hem till han, men det visade sig att han dom faktiskt sålde glass i det huset. Isglass gjord på Rosellasaft (en blomma) och en massa färgämne. Såg först ut som olika smaker men var bara olika färger. På tal om färgämne lyckades vi en dag köpa det på marknaden, trodde det var paprikapulver men när vi sen smakade på det hemma fanns ingen smak alls.

Barnen på skolan har fortfarande lov. Men vi upptäckte nyss att en del ändå kommer dit och har lektioner. De som bor nära och de sex som är kvar har lektioner varje morgon fram till lunch. Lite jobbigt tänker man först men istället för att jobba hemma kanske det är ganska okej att få lite extra repetitioner. Har varit där några kvällar och lekt lite, fått lära oss en del nya spel. Är många spel som leks i sanden. Roligt och behändigt!
Sen har vi varit på sjukhuset och lekt lite med barnen som ligger i sträck med brutna ben. Är helt otroligt vad tråkigt det har det, inte en leksak och inte något roligt att titta på i rummet. Första gången vi gick dit fick de varsitt ritblock och en del kritor att rita med. Men vi råkade göra den tabben att lämna alla kritor och såklart nästa gång var alla borta. Men har lite andra leksaker också. Vi har en liten korg som vi tar med varje gång, lektanterna kan man kalla oss! Ballonger är favoriten när de kastas runt i rummet. Det tysta byts fort ut mot skratt som avlöser varandra. Vi hade en boll sist och då var även föräldrarna med. Så härligt att se glädjen hos barnen och föräldrarna av lite lek.
Vi tänkte på det här om dagen att vi har ingen utbildning. Vi kan inte komma med kunskap om någonting. Kan inte jobba som sjuksköterskor eller lärare men kanske vi kan komma med glädje? Att se barnen och bara leka med dem kanske kan ge någonting. Det ger i alla fall oss stor glädje av att se dem glada!

Johanna och Camilla som är PMU praktikanter i Arusha har varit här och förgyllt våra dagar här i lite mer än en vecka. Skratten har avlöst varandra. Utbytet av känslor och erfarenhet har gett mycket. Imorse vinkade vi hejdå till dem och ser framemot att besöka dem i juni. Där har vi planer på att fira midsommar samt att ta en liten safaritur. Hoppas att pengarna räcker hela vägen. Påskaftonen kändes mer som midsommar då vi satt ute i det gröna och åt svenska delikatesser. Nu går det mot vinter här i Tanzania så kanske kommer midsommar kännas mer som påsk?
Första kvällen, då Johanna och Camilla precis hade kommit var här var vi med om något vi inte varit med om tidigare. En man utanför vår grind vart mördad och slaktad av fyra män. Det hände precis innan det blev mörkt så vi tackar Gud att vi var hemma när det hände då vi ofta brukar handla sambusas vid den tiden precis där det hände. Vi fick reda på det genom att en missionär kom hit och sa vi var tvungen att släcka ner alla lampor för att mördarna inte skulle hitta på området. Att säga att vi inte kände rädsla och obehag skulle vara att ljuga. Man känner sig vissa stunder ganska utsatt som vit, men i det här fallet var de bara ute efter denna man så vi har där inget att vara rädd för. Vi tackar för de tankar och förböner vi fick av er.
Under tiden Johanna och Camilla varit här har det blivit många inredningstidningar. Vi upptäckte att Maggansbokhylla lurade på några. Det är lätt att drömma sig bort och fantisera om sitt framtida hem. Men samtidigt som man gillar det känns det så delat. Får man verkligen drömma om sådant? Här finns vissa som knappt har ett hus. Och inredning finns verkligen inte i deras verklighet.

Igår gick vi på vandring till Apberget, en apa fick vi se även om den bara såg ut som en prick så var det i alla fall en apa! Riktigt mysig promenad. På vägen hem blev vi inbjudna till en familj. Alla är så vänliga här. Man hälsar på de man inte känner, välkomnar de man inte känner. Så där satte vi oss och tog en lite rast. Blev även bjudna på karanga (färska jordnötter). Väldigt gott och när vi skulle gå hällde hon upp resten i en korg som vi fick med hem. En fattig familj, och har ändå råd att ge. Själv ger man knappt av sitt överflöd och de kunde till och med ge av mat som de knappt har. Vi har mycket att lära!

Nu ska vi göra risgrynsgröt av vanligt ris och pulvermjölk, riktigt god kvällsmat. Elin har även köpt lite sambusas att lyxa till det med. Småfriterade knyten med stark köttfärs i.
Igår fick vi ett recept på chapati, ser ut som tortilla bröd. Men tråkigt nog så lyckades vi inte. Antingen var receptet fel eller översättningen. Vi fortsätter leta, gott är det, och måste få tag i receptet. Så fortsättning följer på detta ämne.
En annan sak som vi lyckats laga är vår frukostfil. Den är riktigt god och man känner sig alltid så duktig när man kliver upp på morgonen och ser att mjölken blivit till fil. Recept finns att hämta hos oss.
Amefufuka - Jesaja 53 :4-6

/Elin och Anna.