Utan vatten och utan gas och vår mygga heter Klas.

Just nu sitter vi ute på vår veranda med 5 stycken barn som bor en bit bort. En i knät, två på sidan om och två stycken som håller på med våra hår, kan det bli bättre? Vi kan bara hoppas att de kommer göra detta till en vana.
Under veckan har skolan sakta men säkert börjat börja igen. Det känns jätte roligt att träffa barnen igen. Många kramar och leenden har vi fått. Under veckan som gått har vi följt Lasses barn, Linnea och Alicia dit. De har tagit del av lektionerna och vi har funnits där som tolk och stöd, tyvärr har vi bara en vecka kvar med dem innan de åker vidare på äventyr. Hela familjen har varit till stor glädje för oss och de har fått oss att känna oss som en del av den. Men vi blickar framåt och planerar våra nästa äventyr.

Äntligen har vi tagit oss till en ungdomssamlig. Vi förstod inte mycket, men vi blev otroligt berörda båda två. Gud är inte begränsad av språk. Anden talar samma språk i hela världen. Vi ser framemot nästa ungdomssamling.
Anna har börjat med ett filmprojekt. En film om vårt liv här har börjat ta form, ska bli väldigt spännande att se hur denna film sakta men säkert växer fram.

Ikväll väntar vi gäster, Lasse med familj och Maggan. Äntligen är det vår tur att bjuda på middag. Köttbullar, potatis, mchicha, chapati, spagetti, sambosas står på menyn, lite plockmat med andra ord.
Sedan i onsdags är vi utan vatten och gas så det är till att hinka vatten från brunnen och laga mat på vedspis vilket vi givetvis inte orkar så middagen på kvällen har Mary vår husa gjort. Hon är en riktigt pärla, får man ta med hushållerskor hem???

Vi behöver inte sakna norrlands surr för att kliva in genom vår tröskel är precis som att kliva direkt in i norrlands skogar, fullt med mygg med andra ord. Vi är väldigt tacksamma över våra myggnät även om det inte skyddar mot det irriterande surret. Förhoppningsvis slipper vi malaria i alla fall.

Nu är det dags för oss att börja förbereda maten.
Stora kramar
Elin&Anna