Äntligen framme!

Efter tre dagars resande har vi äntligen kommit fram till Nkinga som kommer vara vårt hem de närmaste 6 månaderna. Resan hit var ett äventyr, den har gått väldigt bra med tanke på hur mycket som hade kunnat gå fel. När vi kom till Dar es salaam på tisdag morgon så möttes vi av en väldigt trevlig kille vid namn Josef, han skjusade oss till FPCT centret där vi skulle soa en natt i väntan på vårat flyg till Mwansa. Vi tillbringade hela dagen i Dar es salaam på centret. Vi fick för våran egen säkerhet inte gå utanför centrets murar. Värmen var väldigt påtaglig, det kändes som att sitta i en bastu, varmt och fuktigt. Tack och lov för air condition i sovrummet så vi kunde sova. På onsdag morgon möttes vi av 28 graders värme vid 6 på morgonen, glasögonen vart immiga när vi gick för att äta frukost.

Vid 10 tiden flög vi från Dar es salaam till Mwansa. Där trodde vi att en buss skulle stå och vänta på oss, men när vi kommer dit visste ingen något om någon buss. Men efter ett tag får vi tag i piloten som förstod vad vi pratade om. En buss till den busstationen i Mwansa ordnades och sedan satte vi oss på en lokal buss till Shingyanga. Bussen delades med kycklingar och med fler människor än vad bussen kunde ta. Oturligt nog fick vi platser i mitten och han som satt vid fönstret stängde våran enda möjlighet till frisk luft. I den bussen satt vi i 16 mil. Glada över att ha upplevt en bussfärd i Afrika och fått se många vyer, men någon längtan att göra om den känner vi inte riktigt.

Några timmar senare kliver vi av bussen i Shingyanga. Trötta, törstiga, hungriga, vilsna letade våra blickar febrilt efter de från Nkinga som skulle hämta upp oss där. Många kom fram, drog i oss och all vår packning. Antingen ville de skjutsa oss med taxi, eller sälja saker. Men ingen av dem var rätt personer. Vi försöker nå en svensk på Nkinga som vi fått numret till men numret funkade inte. Paniken växte och gråten var inte långt borta. Men sen kommer en man fram som en blixt från klar himmel. Efter en stunds tveksamhet så presentererar han sig som Paul Mayengo, vår handledare. Klumpen i magen försvinner hastigt. I bilen räcker han även fram två svenska kanelbullarm vi får också vatten och bananer. TACK Gud för att Du hör bön.

Bilfärden till Nkinga tog två timmar och för varjemil kändes det bara bättre och bättre. Från kaoset i storstaden till den mysiga landsbyggden.

Nu har vi sovit sex nätter här på vårt boende. Vi delar det tillsammans med 4 andra svenskar. Vi har en underbar hushållerska vid namn Mary som lagar fantastikst god mat. Den som trodde att vi skulle gå ner i vikt här bör nog tänka om. För här finns det alltid kanelbullar i kylskåpet. De närmaste dagarna kommer vi att spendera med att landa i Tanzania och Nkinga. Vi kommer inte att börja jobba hela dagar utan ta lite i taget för ni är det så många nya intryck. Igår var vi på skolan i några timmar fråm morgonen fram till frukost. Blev välkomnade av både lärare och elever, alla är väldigt glada åt att vi är här. Barnen är så fascinerade av vita att de vill ta på en hela tiden för att känna hur man känns. Områet vi bor på är väldigt lummigt och fint, här kommer vi trivas även om känslorna kommer vara blandade olika stunder. Det vi har att falla tillbaka på är Guds omsorg om oss. " Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla fina vägar så skall han göra dina stigar jämna." Ord 3:5-7

I söndags var vi på vårt första Afrika möte som var fyra timmar långt. I den värmen som är här var det lite påfrestande att sitta så länge men stämningen var härlig och Gud hade verkligen fokus. Predikan handlade om ordets betydelse i vardagen. Vi behöver Gud varje dag i våra liv! Jesus är livets bröd, vi kan inte bara leva av vanlig föda utan vi måste också få i oss Guds ord.

Tacl för all tanke hemifrån! Vi behöver era böner, ni finns i våra.