Snart har vi varit på resande fot i 3 veckor. Tiden går sakta men säkert.
I onsdags åkte Elin in till Shinyanga med några andra härifrån för att fixa ett fungerande internet, så nu ska vi kunna sitta mer vid datorn. Det blev en lång dag för Elin. Hon hann med både en soluppgång och en solnedgång innan hon kom hem till Nkinga. Vägarna i Tanzania är inget för de åksjuka. Anna var kvar i Nkinga hela dagen och vilade upp sig. Anna tittade upp mot himelen och kunde inte motstå en promenad. Opålitlig som vädret är i detta land så kom såklart en spöregn. Innan hon kom hem så var hon alldeles dygnsur. Hon hade gått på vägar som mer liknade bäckar än vägar.
Igår började dagen också tidigt för både Elin och Anna. Klockan 5 begav vi oss in till Nzega för att fixa s den sista stämpeln i våra pass. Eftersom vi lämnade Nkinga i mörker fick vi också lära oss att man blinkar höger för att visa andra bilar vart man befinner sig när man får möte. Väldigt intressant trafik i detta land. Efter att ha lämnat av de andara på busstationen stannade vi (Elin, Anna och Lars-Erik) vid vägkanten och tog några fina bilder på soluppgången. Dagen hade många timmar och vi hann med att åka till Tazengwa en sväng med. Där fick vi njuta av en jätte god frukost med havregrynsgröt och olika frukter. Anna mötte även en gammal rektor till sin mamma, en väldigt fin människa, Gun- Britt Wiberg. Vi mötte upp våran handledare på den skolan också. Han hade varit där och undervisat i bibelkunskap i två veckor. Han tog med oss till en restaurang i Nzega tillsammans med två andra studenter som ville åka med till Nkinga. Maten kan diskuteras, fjun på hönan satt kvar på kycklingen och vi nämner inga namn men några blev dåliga i magen av den maten. Vi handlade lite tyg på marknaden i Nzega som vi ska sy linnen och väskor av. En vattenmelon rikare blev vi också.
På söndag är vi hembjuden till vår handledare Paul Mayengo efter kyrkan. Ska bli riktigt härligt och vi känner oss också väldigt välsignade som har fått en sådan bra handledare som hela tiden värnar om vårt välbefinnande.
Den här veckan har barnen haft slutprov inför påsklovet som varar hela april. Så vi får passa på att umgås med dom nu sista veckan innan dom far hem till sina hem. Mycket kärlek får vi och blygheten som var från början hos dom är som bortblåst. Nu blir vi översprungna varje gång vi kommer in på skolområdet. Och alla vill dom kramas och hålla i handen.
I onsdags åkte Elin in till Shinyanga med några andra härifrån för att fixa ett fungerande internet, så nu ska vi kunna sitta mer vid datorn. Det blev en lång dag för Elin. Hon hann med både en soluppgång och en solnedgång innan hon kom hem till Nkinga. Vägarna i Tanzania är inget för de åksjuka. Anna var kvar i Nkinga hela dagen och vilade upp sig. Anna tittade upp mot himelen och kunde inte motstå en promenad. Opålitlig som vädret är i detta land så kom såklart en spöregn. Innan hon kom hem så var hon alldeles dygnsur. Hon hade gått på vägar som mer liknade bäckar än vägar.
Igår började dagen också tidigt för både Elin och Anna. Klockan 5 begav vi oss in till Nzega för att fixa s den sista stämpeln i våra pass. Eftersom vi lämnade Nkinga i mörker fick vi också lära oss att man blinkar höger för att visa andra bilar vart man befinner sig när man får möte. Väldigt intressant trafik i detta land. Efter att ha lämnat av de andara på busstationen stannade vi (Elin, Anna och Lars-Erik) vid vägkanten och tog några fina bilder på soluppgången. Dagen hade många timmar och vi hann med att åka till Tazengwa en sväng med. Där fick vi njuta av en jätte god frukost med havregrynsgröt och olika frukter. Anna mötte även en gammal rektor till sin mamma, en väldigt fin människa, Gun- Britt Wiberg. Vi mötte upp våran handledare på den skolan också. Han hade varit där och undervisat i bibelkunskap i två veckor. Han tog med oss till en restaurang i Nzega tillsammans med två andra studenter som ville åka med till Nkinga. Maten kan diskuteras, fjun på hönan satt kvar på kycklingen och vi nämner inga namn men några blev dåliga i magen av den maten. Vi handlade lite tyg på marknaden i Nzega som vi ska sy linnen och väskor av. En vattenmelon rikare blev vi också.
På söndag är vi hembjuden till vår handledare Paul Mayengo efter kyrkan. Ska bli riktigt härligt och vi känner oss också väldigt välsignade som har fått en sådan bra handledare som hela tiden värnar om vårt välbefinnande.
Den här veckan har barnen haft slutprov inför påsklovet som varar hela april. Så vi får passa på att umgås med dom nu sista veckan innan dom far hem till sina hem. Mycket kärlek får vi och blygheten som var från början hos dom är som bortblåst. Nu blir vi översprungna varje gång vi kommer in på skolområdet. Och alla vill dom kramas och hålla i handen.
Ikväll har vi haft besök av sjukgymnasten Temba som för övrigt sjöng en riktigt kärleksång till Elin. Synd vi inte filmade, fin var den! Men mer än en sång blir det inte från Elins sida.
På tisdag är vi hembjuden till honom på någon specialité som skulle innehålla ris, kyckling och spices. Får se hur det smakar.
Här i Nkinga har han startat ett fotbollsprojekt där alla pojkar upp till 15 som går på den statliga skolan (dvs de som inte har så mycket pengar) får komma och spela och lära sig. Väldigt uppskattat projekt. Stödde det med en fotbollspump och lite pengar här om dagen.
Många kramar
Elin och Anna.
2 kommentarer:
Hej Anna! Roligt att få läsa om ert äventyr. Här hemma är allt bra. Det börjar sakta bli vår så det är härligt och soligt ute.
Var rädda om er!Gud välsigne er!
Hälsningar Irene och David
Låter härligt! Våren är fin. Vädret här är väldigt opålitlig ena stunden regnar det och andra är det gassande sol. Men temperaturen är ganska stadig, över svettgränsen för jämnan.
Tack för hälsningen! Kramar
Skicka en kommentar